Utmaningsrätten är ett relativt nytt fenomen i Sverige. 2007 hade bara tre kommuner infört rätten. Nu har fler än 40 kommuner och ett landsting infört utmaningsrätten och minst en handfull har långt gångna planer på införande.
Utmaningsrätten eller utmanarrätten som den ibland kallas, innebär att en kommun eller ett landsting, genom politiskt beslut, åtar sig att pröva inkomna förslag på alternativ drift av verksamhet som i nuläget bedrivs i egen regi eller inte drivs alls i kommunen. Om verksamheten anses lämpad för konkurrensutsättning, inleds en upphandling i konkurrens eller i vissa fall en avknoppning.
En kommuner som har antagit utmaningsrätten har rullat ut den röda mattan för entreprenörer. Precis hur utmaningsrätten är formulerad och hur vittgående den är, varierar från kommun till kommun.
Det är lång väg från utmaning till kontrakt och det finns fallgropar på vägen. För att veta att man är billigare, bättre eller kanske båda delar krävs det att man är väl insatt i den kommunala verksamheten. En del utmaningar kan också vara politiskt känsliga. Då kan det vara viktigt att göra strategiska överväganden och ha god timing.
För kommunernas del innebär utmaningsrätten att de öppnar för nytänkande och innovation. Utmaningsrätten är mer än en förslagslåda. Det är ett viktigt ställningstagande där kommunen sänder signalen till andra aktörer att om de kan göra kommunens jobb billigare och/eller bättre, så vill kommunen att de gör det.